Here you go
Just det. Tänkte att jag kunde berätta mina bra och dåliga sidor, som Matilda! Mig känner ni kanske inte så bra heller?
Positivt.
- Jag älskar att lyssna på folk, att hjälpa dom att reda ut sina problem och att finnas där för mina vänner. Det är många som kommer till mig och frågar mig, ''Emma, vad ska jag göra?'' och av någon anledning har jag alltid någonting att säga. Vilket jag tycker är en väldigt bra egenskap, för vem vill prata med någon som bara kan svara ''Ja, Mm, Okej, det löser sig''? Det hade jag inte velat!
- Jag älskar att flumma, att skratta och att vara mig själv. Om ni hade frågat mig för 2 årsen, hade jag varit den typiska tjejen som byter personlighet beroende vilket folk hon är i närheten av. Hon som faller för grupptryck, hon som inte vågar säga vad hon tycker och som är rädd för vad folk ska tycka om henne. Men jag har verkligen lärt mig att stå för vad jag känner, säger och tycker. Så idag, svarar jag att jag kan verkligen vara mig själv. Visst att jag är mer öppen med de jag känner mig tryggast med, vem är inte det? ;)
- Jag är alltid ärlig. Ifall någon frågar mig ifall en tröja är fin, och jag inte tycker det, så är det väl en plikt som vän att säga vad man tycker? Sen om personer blir sur eller ej, är upp till dem. Men eftersom de frågar efter feedback, och man ljuger och säger att någonting är fint fastän det inte är det, hur falskt hade det då varit om ens kompis gått ut på gatan och alla skrattade åt han/henne? Not nice at all
- Ljuger aldrig. Kan verkligen inte med att ljuga, jag hatar mig själv om jag ljuger för mina föräldrar. Så därför gör jag aldrig det. Aldrig för mina kompisar heller, sen om en vit lögn skulle hjälpa någon eller någonting på något sätt och det inte skulle skada någon, så är det en annan sak!
Negativt.
- Jag är sjukt envis. Ifall jag tycker någonting så tycker jag det, och ifall någon annan försöker ändra på vad jag tycker så blir jag...
- ...Sur. Blir lätt sur. Inte en god egenskap alls, men det har hänt under de senaste månaderna att jag blivit sur för smågrejer. Känner dock många som är som mig när det gäller det, så det jämnar ut sig hehe!
Jag tror det har och göra med att jag har blivit så sårad på den senaste tiden, kompisar har svikit mig och andra personliga saker har hänt mig som jag helst inte vill ta här. Tror det är därför jag ser allt så negativt. Ifall någon säger en komplimang till mig att jag är fin eller så, kan jag bli ledsen, för att jag tror att dom inte menar det. Hur knäppt är inte det?
- Jag har sjukt dåligt självförtroende. Som jag sa meningen ovanför, att jag blir ledsen om någon säger att jag är fin, det kan hända ibland. Men oftast tar jag åt mig, och det höjer också mitt självförtroende. Jag tar också åt mig av allt alla säger, ifall någon säger att jag har stor rumpa (den är gigantisk) så tar jag det inte som något positivt även fast många säger att jag borde, utan jag tar det som att min rumpa är fet. Haha...
- Jag är också känslig. Om någon gråter börjar jag själv också gråta, och det värsta är ju när man sätter igång t.ex Titanic. Herregud vad djup den filmen är, man vill inte kolla på den med mig. (Måste bara säga, en gång när jag var hon min vän Frida, gick jag hem från henne efter att ha sätt filmen för att jag blev så ledsen - grät resten av dagen.)
Det finns så mycket mer att säga om allt det här, men jag har typ halvt migrän så jag måste verkligen försöka somna nu! Sov så gott i det stormiga vädret mina vänner
Nattinattinatti
/Emma
Kommentarer
Trackback
