Likheten är att jag skulle göra nästan precis allt för dem. Bara för att man älskar någon så behöver inte det betyda att man måste vara bästa vänner och inte bråka någon gång, utan att bli sårad och vara ledsen är en del av vardagen och det får oss att utvecklas till de vi är idag. För att lära känna varann bättre måste man kunna bråka lite grann, sen finns det ju de som inte kan ha konflikter över huvud taget. Jag tycker det är viktigt att ta vara på det man har, för ifall man inte gör det och glömmer av att man är lyckligt lottad så börjar man ta allt förgivet, ''men mina vänner finns för mig, min mamma kör mig var som helst, finns inte en chans att mamma inte skulle köpa dom skorna till mig''. Om man tänker efter är man faktiskt jäkligt bortskämd när det gäller kärlek ändå? Tänk den dagen man förlorar sin mamma? Och man inte längre får vad man vill ha? Eller om ens vänner lämnar en för att man aldrig ställer upp för dom, och man sedan står där själv och förväntar sig att de ska finnas där. Man måste ge för att kunna ta. Det finns en del olika sätt att förklara kärlek på. Det kan vara allt mellan kärleken till en TV eller mobil, till kärleken till ett land osv. Det behöver inte bara ha med människor att göra! Det finns verkligen kärlek överallt. Tack och lov!
Allt för mig

/Emmsan