Tänkt på en sak de senaste veckorna. Sedan en barndomsvän till mig gick bort för några veckor sedan, så började jag verkligen tänka. Det är så få personer som verkligen tar vara på sitt liv och lever varje dag som om de aldrig skulle få se morgondagen. De är så få personer som ser det fina i allt och som tar vara på varje sekund de får, en sekund de aldrig kommer få tillbaka. För varje minut man spenderar arg och deprimerad, förlorar man en minut av glädje. Jag kan inte förställa mig att förlora någon familjemedlem eller någon av mina vänner. Jag kan verkligen inte föreställa mig det. Det enda jag ser är flodar av tårar och deprission resten av livet. Istället för att skälla på sina föräldrar för att man inte får den maträtten man vill ha, tröjan man vill ha eller skjutsen man behöver till en kompis som bor 1 km bort, så borde man faktiskt börja tänka på att det var dom som gav dig ens ett liv. Utan det hade du varit så gott som ingenting. Istället för att skälla på sina vänner för att de glömmer ringa, går ifrån dig eller skaffar en ny bästa vän så borde man ta vara på dom så länge man har dem. Vänner är till för att skratta, hjälpa och finnas för varandra. Men också att gråta med varandra. Besvikelse och tårar finns i varje persons liv, finns inte på något sätt man kan undvika det. Man borde inte vara någon man inte kommer överrens med, som tar otroligt mycket energi från en eller som gör en ständigt ledsen. Man borde istället glömma de från sitt förfluta för det finns en anledning till varför de inte passar in i ditt liv. Man måste inte älska alla. Man borde fokusera på de som verkligen betyder. Efter att min barndomsvän gick bort, har jag börjat kolla mig för så inga bilar kommer när jag ska gå över vägen. Går aldrig på isen på marken, utan undviker det så gott jag kan. Jag säger alltid hejdå innan jag går, godnatt innan jag går och lägger mig eller jag älskar dig till en vän eller min pojkvän, för man vet aldrig när det är sista gången man säger det. Jag äter alltid upp allt på tallriken så gott jag kan, och använder alla mina gamla tröjor istället för att köpa nya hela tiden. Det finns så otroligt mycket som lurar i vardagen, vad som helst kan hända. Och jag tycker det är allt för lite personer som verkligen funderar innan de tar beslut. Jag tänker också på de barn som inte har möjlighet till att köpa någon tröja, eller ens ha någon tröja överhuvudtaget. De barn som äter 4 gånger i veckan som har skelett som syns över hela kroppen. De barn som får dricka smutsigt vatten och blir sjuka eller får sjukdomar. De som inte har något hem överhuvudtaget, utan får sova ute på gatan eller på ett hårt golv. Man är verkligen lyckligt lottad när man tänker efter, jag har en egen säng att sova i. Tak över huvudet. Hinner ofta aldrig bli hungrig innan jag äter någonting. Jag har två datorer och en TV. Ett eget rum och alla mina familjemedlemmar kvar. Så ta vara på vad ni har innan det försvinner, och lev dagen som om det vore den sista. Jag har bestämt mig för att leva mitt liv, ett riktigt galet liv. Det är ett liv jag aldrig kommer få tillbaka, och det är vårat tonårsliv just nu som vi kommer kolla tillbaka på som galet. Men jag ska leva innanför gränserna. Jag ska lära mig att se det positiva i allt, även i det som inte går. Och när jag gjort det, ska jag låta mina skratt göra mig odödlig